Ända sedan jag skaffade min första hund för två år sedan, har jag tänkt komma igång och jogga igen. det var till och med en viktig del i just rasval - att hitta en ras som passade i aktivitetsnivå och som ville jogga med mig.
Men två hundar senare har jag fortfarande inte börjat igen.
Många undanflykter är det, svår pollenallergi - både på sommar och vinter. Och iskall vinterluft i lungorna är inte någon höjdare... Sedan kommer ju problemet hur man ska ha hundarna. Inte kan de springa helt lösa. Inte heller att ha dem i varsitt koppel att hålla i handen känns helt ultimat. Jag har kolalt en del på midjebälten att fästa i, men de verkar väldigt stora i storlekarna. Och klumpiga.
Nej, så det har aldrig blivit av.
Så idag på lunchrundan bestämde jag mig för att testa på att springa lite med dem lösa i kohagen. Bara för att se hur det fungerade. Och visst följde de så bra! de tyckte det var jätteskoj och hade inte ens tid att lukta omkring utan sprang bara på rakt fram.
Men, ett apr problem finns det - de springer för nära.
Ville går alltid nära, helst på hälarna på en... Så varje sång jag lyfte foten för att ta ett nytt steg framåt, slog jag emot hans sida. Och Elton, som var helt övertygad av att det fanns godis att hämta, sprang i fotposition. Samtidigt som han med jämna mellanrum försökte falla in framför mina fötter.
Det är helt klart en träningssak, men hur?
Bara låta dem vara och hoppas de fattar hur det går smidigast att springa med matte? Försöka belöna in någon position?
Ja, hur gör man?
Pojkar med spring i benen!