Full fräs

Körde upp till Nytorpets urskog med grabbarna idag. Massa att lukta på och sådeles också massa att pinka på... Nytorpet är ett naturskyddsområde, så där är det koppel på som gäller, till vissas besvikelse.

Här kommer några bilder, tagna i 100-någonting knyck;

Mat- och sovklockan

Det lilla hjärtat här hemma är ett riktigt vanedjur. Han går som en klocka.

07.30 är det morgonkiss och sedan skall frukost serveras.
08.00. Sånn cirka, är det dags för en mindre tupplur i sängen.
16.00 börjar det dra ihop sig till kvällsmat. Då följer vi alla rörelser som är i riktning mot köket.
21.00 ska hela familjen gå och lägga sig. Detta signaleras genom att Junior står i dörröppningen och med en mycket bekymrad min utstöter högfrekventa ljud. Slutar inte förrän alla är nerbäddade och nattade.

Det är bra tur att han är så söt, den där Elton.
 

Hjärtegullet

Varg

Läste i tidningen i veckan att en varg har bosatt sig och skaffat revir (vad gör man egentligen revir? Bildar? Hittar??) i Småland. I Älmhultstrakten, så inte jättenära Växjö. Men risken är att om varghonan får egna tikvalpar (valpar??) så kan de också välja sig ett revir i närheten av modern och leva sitt liv där.
I Karlskrona har man också sett varg i veckan.

Vi har alltså fått varg i våra skogar även här nere i södern. Det kan betyda att det snart är slut på lösa hundpromenader skogen för oss - och det hade ju varit tråkigt.

Medlemskap

Dags att förnya alla medlemskap. Det börjar bli ett par stycken nu;  SKK, SHU, Taxklubben och Svenska Vinthundsklubben. Frågan är ju vad man får ut av alla olika klubbar och föreningar man är medlem i, om det verkligen är värt det.

De fyra jag har valt att stödja tycker kan vara värda pengarna. SKK är en självklarhet. SHU också, för att få träna på klubben - även om jag antagligen kommer att gå ur den och leta efter något tillgängligt hemma i Växjö. Taxklubben och SvVK vill jag gärna vara med i för att hålla mig uppdaterad på vad som händer inom mina raser.

Vilka klubbar är ni medlemmar i? Och vilka kan man strunta i?

Gone, ehh, hunting...

Elton drog efter "vilt" för första gången igår. Alltså sprang lite ifrån mig. Uppe på stora fältet, där det inte finns något speciellt att jaga - det är naturligtvis därför jag släpper hundarna där nu på sommaren. Utom stora fåglar, Eltons favorit.

Han var lös, i kommando "hopp och lek" när han helt plötsligt satte av efter en stor kråka. -Helvete, tänkte jag, han kommer aldrig komma tillbaka.... Men ger ändå inkallningen ett försök när han är på väg in i hästhagen vid sidan av (Den är tom för hästar, men däremot förbjuden mark för hundar som inte kan stå emot buffén av hästskit som finns där...) Och tänka sig, den lille gynnaren vänder på en femöring och springer lika snabbt tillbaka till mig. Glädjen i det! Tänk att det faktiskt går att bryta honom, man är ju rädd för att han är helt tom i bollen när han galopperar iväg.

Han drar gärna efter flygfän när han är i koppel, men vi har övat och det går att bryta honom då. Men då är han ju max en koppellängd iväg och inte 30-40 meter. Nästa steg blir att träna in att man inte får jaga efter något förrän man fått tillåtelse från matte.

Och, nej, jag kommer inte släppa honom där det finns risk för att riktigt vilt finns eller har sina bon. Det gör man väl inte med en så pass ung hund som inte kan vara garanterat viltren - oavsett?!

Resultatet

Glömde ju att visa hur nya kuddarna blev. Så, i brist på något annat kul att blogga om kommer här ett par bilder.

Annars hade vi heldag igår. Upp kl 6 gör att jobba och sedan direkt vidare till Växjö vid 10.30. Där vi äntligen fick våra nya sängar levererade. Det var kul. Inte fullt lika kul var det att jag fick hjälpa budgubben bära in dem - via trappen. Istället för att ta hissen, alltså....

Myggorna - Matte, 1-0

Jag ska aldrig mer ut i skogen....

Det växer köttbullar i skogen!

I morse var jag i väg med Elton och gick hans första spår! Han var lika entusiastisk som vanligt, trots att han fick vara i den "dåliga" gruppen. Det är ju inte lätt att fatta vad man ska göra första gången. Men när han väl hittade sin godisrulle och blev medveten om att den fanns därute även nästa gång ville ha så gärna gå samma spår om och om igen... Jag tror polletten har trillat ner och att han kommer förstå mer nästa gång.

Vi får väl se när nästa gång blir bara, mattes fötter är totalt uppätna av insekter och mygg.

Är era italienare, eller vinthundar, duktiga på personspår?

Biggest loser

Ville har gått från 4,8 kilo tax till 4,5. Inte för att han varit tjock, men nu - nu är han superslimmad.

Tankar

Internet har lagt av här. Många tankar snurrar kring Oslo och bilderna därifrån. Lyckligtvis kom tidiga rapporter om att allt är bra med familj och vänner som haft anledning att röra sig i de drabbade områdena. Hemsk bilder och en del oro. Lättnad över att inte vara kvar i Langes gate nu.

Råttinvasion

Bilder från igår

Kvällsdoppade

Älskade Ville i mattes famn <3

Fästisuppdatering

En liten uppdatering på fästinghistorien (säkert till någons skräck):

Glömde bärnstenarna och deon en dag i förra veckan. Regnet öste ner och jag glömde det helt enkelt. Resultatet? - Ville hade en minifästing på örat morgonen efter!

Annars har det inte varit en fästing inom synhåll sen vi satte på halsbanden och deon.
Min slutsats; Det fungerar, i alla fall för mina hundar.

God natts sömn

Sovit gott?
-Jo vars. Ville har sovit hela natten uppe på mattes rygg. Elton, han har sovit med huvudet på mattes rumpa. Ja, alla sovsätt är bra, utom de dåliga. Och speciellt de som innebär en kudde av mjukt fett är säkert bra.

Och, nej, jag har ingen bild på detta.

Matte är hemma!

Idag har matte varit ute på smålandstur. En sväng om Tingsryd, Älmhult och Växjö har jag hunnit med, det har varit en lång dag... Och när matte kommer hem från resa får ju även de små trollen present:

Grabbarna får väl erkänna att herr Gris redan är lite mer tunnhårig än innan....

Hunduppfostran

Det finns lika många olika sätt och filosofier kring det här med hunduppfostran som det finns hundägare verkar det som. Men varför kan en del då inte låta var och en välja hur och på vilket sätt man själv vill uppfostra sin hund? Det värkar vara otroligt svårt ibland att inte ha synpunkter kring dittan eller dattan när det gäller andras hundar. Och visst kan man ha det - men varför inte låta ägaren välja vad som denne tror är rätt och heller ge goda råd när det efterfrågas?

Mitt absolut största irritationsmoment, alla kategorier, som några kanske vet är folk som ska lägga sig i - speciellt om de inte har något kött på benen, mer än "det bara är så man ska göra...". Vi är inte direkt eniga i min familj om hur mina hundar bör uppfostras och med vilka metoder. Man möter diverse okända på gatan som har synpunkter på hur man hanterar sina hundar, speciellt Elton som är osäker och kan skälla.
- Och ärligt talat, detta kanske låter otacksamt - men jag vill inte ha era goda råd. Vill jag det så frågar jag! Senast för någon dag sedan var det en dam som var mycket bestämd på att jag gjorde allt värre när Elton skällde på hennes hund när de möttes. Jag försökte förklara att han ska enligt instruktion från vår tränare hanteras just så vid hundmöten samt varför. Men hon böjde inte en millimeter - hon hade rätt och jag (och vår utbildade instruktör som jobbar med Elton...) fel. Tack, men nej, tack, säger jag.

För att inte tala om familjen som förespråkar BK:s 15 år gamla filosofi med mycket negativa metoder för att lära in. Ryck i koppel, ryande och diverse kickar med hälarna. Om någon känner att de behöver ta till dessa metoder för att träna sin hund får det stå för denne. Jag skulle inte ta i det med tång - vilket irriterar sagda familj extremt mycket. Jag har en tax som är mycket förarvek, det räcker med att jag höjer rösten och tar ett steg mot honom när han gjort något förbjudet så rullar han runt och blottar magen. Så vill inte jag att vår relation ska vara. Utöver taxen har jag en italienare och så som de flesta vinthundar är han en hund som inte uppskattar att man skriker åt honom eller rycker runt i hans ömtåliga hals. Han har ingen speciell samarbetsvilja och måste motiveras för att ens vilja lära sig de lättaste kommandona. Varför i hela fridens namn skulle jag, med dessa två hundar vilja jobba med negativa metoder - i stället för att låta dem lära sig av glädje och låta en del av deras motivation till samarbete med mig vara att de får beröm när de gör rätt, men slipper repressalier när de (gud förbjude) gör fel? Visst, det kanske inte ger lika snabba resultat, men jag har två hundar som har förtroende för mig som en rättvis och trygg matte.

Det är lite oklart för mig vart jag ville komma med detta egentligen. Tror jag mest ville uppmana andra att tro på sig själva när det kommer till hundträning, man kanske inte kan allt - men är man osäker kan man fråga en person man litar på om råd. Du själv känner din hund bäst och hur denne fungerar, hitta en träningsmetod som passar er som team och våga stå på dig när andra kommer med synpunkter. För en sak kan jag nästan lova - Du kommer att bli ifrågasatt.

Mina hundar är inte perfekta, långt ifrån. Men det är jag som väljer hur de ska fostras och jag uppskattar om jag fick lov att göra det - själv.

Strimlar'n från Växjö

... även känd som Ville the Destroyer. I hans kvalificerade tassgrepp går ingen leksak säker.

Elton hakade också på. Fast med mindre jag-ska-riva-dig-i-småbitar-anda.

Tack Hugo! Den var mycket uppskattad - innan Ville fick fri lejd och gjorde sin grej ;)

Bildbevis

För alla som tvivlade på mitt översättningsarbete. In your face!
Här är beviset, i tryck - De köpte inte bara översättningen, utan också mitt journalistiska arbete med sammanställning till en presentation - rakt av.


Det var allt jag ville fått sagt.

Lutande igloon i Pisa?

Spökar det i igloon, kanske ni undrar?
-Nej, då. Det är bara en tax som har gått och lagt sig. En lite rundlagd tax i sina bästa år som sover så sött, så sött.

Rea

Åh, vad killarna vad billiga imorse. Stök och bön hela natten igenom och sedan var Elton övertygade om att han var tvungen att gå ut strax innan 7, snark. Men se, det regnade visst - nej då vill jag inte ut, sa Elt och vände i dörren. Tillbaka till sängen. Klockan 8 var det samma visa igen. Nej, inte ens reapris hade jag krävt för dem vid åttasnåret, "skänkes mot bortforsling" är nog närmare sanningen. Matte inte glad - då.

Men, efter en snabb kissrunda ute spurtade grabbarna nu tillbaka till sängen och somnade om. Matte glad igen och annonsen bortplockad.

Säg hej till Elna

Vi är inte så förtjusta i det här med sömnad och handarbete i min familj. Det kanske syns på släkt-symaskinen.

Men idag har jag hämtat ut mitt paket med tyg som ska bli nya kuddfodral, så nu är det dags för lilla Elna att få jobba igen.

Kuddar till sängen...

... och ett tyg till soffkudde. Ja, och babuschkorna vet jag inte vad jag ska göra med. De var inte så fina i verkligheten.

Tre laxar i en laxask...

... sover vi som numera. Vår nya 180-säng är under sommaren utbytt till en 90:a. Härligt! Det är ju mysigt att ligga nära. Och finns det hjärterum så finns det stjärterum, sägs det ju (på golvet då antar jag att man menar?)
Nja, med två hundar med mycket bestämda sovrutiner är det inte alltid lika mysigt. Elton ligger och spretar med alla sina ben in imagen och Ville bara måste få ligga på rygg. Matte har inte direkt högsta prio när det är sovtajm i vår familj.
Sardinburk känns faktiskt som den bästa beskrivningen. Och jag undrar varför mitt rygg- och nackont har kommit tillbaka...

Och där var 50 cm av sängbredden upptagen - Ingen fara mina sötnosar, matte kan sova med halva rumpan utanför. I natt också...

Sovmorgon

Sovmorgon för matte idag! Yippi, valpkurs i 30-gradig hetta igår eftermiddag och sedan var grabbarna utslagna hjältar. Vi kör på med kursen i hög fart och har nästa tillfälle redan i morgon. Igår diskuterade vi problembeteenden. Jag fick fråga hur jag skulle hantera Elton när han redan har gått upp i stress. Vilket han gjorde igår när vi var på väg till klubben - redan 300 meter därifrån hörde han de skällande hundarna vid agilitybanan och blev jätteorolig. Hoppas de tips jag fått fungerar när i går dit i morgon!

Annars övade vi passeringar vilket Elton är duktig på när vi tränar. Där har han översikt över de andra hundarna är och stressar inte upp sig alls. Sedan var det ligg och gå fint - gick också bra. Även om Elton gärna ville lukta i gräset där det tydligen just varit löptik...  Sist men inte minst skulle vi få öva inkallning på långt avstånd. Vi gick ut på fälten och släppte en hund i sänder, när den sedan vandrade i väg och kollade i allt spännande skulle vi kalla in. Jo, tjena att Elton vandrar i väg utan matte - då får man ju inte vara lös i vanliga fall. Nej, Elton gick ingenstans. Det är strängeligen förbjudet för mina hundar att vandra iväg utan att ha koll på matte i vanliga fall - och det satt som berget - i alla fall utan större störningar. Och vi fick medhåll av instruktören, det kan ju vara att föredra med lösa hundar ;) Men så mycket övning blev det inte av det. De fick gå iväg med en kopplad Elton som stretade emot något enormt för att jag skulle få ropa in honom igen. Det var italienarrace tillbaka snabbt som attan.

Vi ser fram emot morgondagen, men nu. Nu ska vi se vad denna dagen bjuder på!

Vårt eget race

Promenerade upp på gamla flygfältet idag, med kameran runt halsen. Flygfältet är numera uppdelat mellan Hundungdom, en bollplan för amerikansk fotboll och en liten lc-bana. Ett härligt ställe för grabbarna att springa fritt på - fast mycket populärt hos andra hundägare också.

Ett välinkissat träd, här kan till och med matte tycka att det är ok att ta en lång paus

En vacker dag är det kanske här vi är

Lycka är att få springa fritt på ett stort fält.