Lillgrabben tultade glatt runt i trädgården och upptäckte världen.
Då plötsligt upptäcker jag en stooor katt som kommer lufsande, rakt mot Ville. Eftersom jag inte tyckte att det var direkt lämpligt att låta en främmande katt komma åt Ville, plockade jag upp honom. Vi gick inåt verandan - katten efter, längs mina ben. Superhappy. Bestämmer mig för att gå in, går in. Går kattkompisen hem?
Nej. Fem minuter senare tycker min mamma, som är på andra sidan huset, att det låter lite märkligt - kan Ville ha skadat sig, eller vad har hänt. Döm av hennes lite förvånade min när hon kommer runt huset och ser oss stå innanför glasdörren. Medan katten står på andra sidan och skriker för att bli insläppt.
Än idag ser vi denna katt flera gånger om dagen - den sitter gärna i "vår" trädgård, jagar fiskarna i dammen eller softar i trädgårdsmöblerna. Ville hatar denna katt till den milda grad att han inte klarar av minsta åsyn av den.
Katten? Ja den struntar fullständigt i hur mycket Ville gapar, han sitter lugnt kvar och pysslar med sitt. Blänger lite kanske och om man schasar nog kan den kanske tänka sig att flytta sin rumpa några meter ur vägen.
Det ser lite ut som kissekatten tycker att Ville är en riktigt ouppfostrad gaphals. Och Ville, han tycker å sin sida att denna katt är jävulen på jorden...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar