Gone, ehh, hunting...

Elton drog efter "vilt" för första gången igår. Alltså sprang lite ifrån mig. Uppe på stora fältet, där det inte finns något speciellt att jaga - det är naturligtvis därför jag släpper hundarna där nu på sommaren. Utom stora fåglar, Eltons favorit.

Han var lös, i kommando "hopp och lek" när han helt plötsligt satte av efter en stor kråka. -Helvete, tänkte jag, han kommer aldrig komma tillbaka.... Men ger ändå inkallningen ett försök när han är på väg in i hästhagen vid sidan av (Den är tom för hästar, men däremot förbjuden mark för hundar som inte kan stå emot buffén av hästskit som finns där...) Och tänka sig, den lille gynnaren vänder på en femöring och springer lika snabbt tillbaka till mig. Glädjen i det! Tänk att det faktiskt går att bryta honom, man är ju rädd för att han är helt tom i bollen när han galopperar iväg.

Han drar gärna efter flygfän när han är i koppel, men vi har övat och det går att bryta honom då. Men då är han ju max en koppellängd iväg och inte 30-40 meter. Nästa steg blir att träna in att man inte får jaga efter något förrän man fått tillåtelse från matte.

Och, nej, jag kommer inte släppa honom där det finns risk för att riktigt vilt finns eller har sina bon. Det gör man väl inte med en så pass ung hund som inte kan vara garanterat viltren - oavsett?!