Lille, ivrige Elton tär verkligen på tålamodet just nu.
Det är hopp och studs värre än en känguru. Och han lär sig aldrig. Ska de vara så här?!
Det är drag i kopplet och skällande och upp i ansiktet. Samtidigt är han så glad och entusiastisk när han beter sig. Men vi försöker vara konsekventa, rättvisa och tillrättavisa honom på ett milt sätt. Även om det inte är lätt när man tappar tålamodet efter att han näst intill anfaller besökande för att slickas i ansikte för sjuttiofemte gången. Eller vrålar av lungornas kraft på grannhunden som har taskig attityd.
Vi har övat och tragglat och nu är det snart så att man börjar misstänka någon form av inlärningssvårighet.
 |
| Intensiva Elton |
(ta inte illa upp men ..)Va skönt att höra att andra har samma problem som vi.... Hugo är precis likadan. Vi trodde nog att det va olyckan som gjort honom sådan, att han liksom blivit bångstyrig av allt "fasthållande". Ibland funkar kommandon men vissa dagar är allt som bortblåst. Det där hysteriska känguruhoppandet gjorde oss så frustrerade att vi nästan grät... det gick verkligen inte att gå normala promenader alls, så vi kontaktade en hundinstruktör och tog en privatlektion. Fick tipset att använda klicker och tex köttbullar, klicka så fort han tog några "normala" steg. Det funkar jättebra när vi är ute båda två med honom, den ena håller koppel o den andra klickar o matar... Men så kan man ju inte alltid göra...Och förstår om det blir extra jobbigt för dig som kanske är själv och dessutom har två små liv. Vi funderar lite på om det är en början på puberteten som ställer till det.? HAr för oss att vi läste nånstans att hundar som kommit i den kan ibland helt glömma av kommandon o annat man lärt dom. Men att det blir som vanligt sen när det är över. Vi får hoppas på det bästa. Känns skönt att veta att vi har varandra att bolla frågor o funderingar emellan. Ha de så gott!
SvaraRaderaHej där!
SvaraRaderaJa för oss är det bara att hålla med föregående :) Akki är också väldigt mycket för att skälla och jag blir minst sagt tokig.... försöker också vara konsekvent men ibland känns det helt hopplöst :(
Promenaderna gick bättre ett tag när vi bytte halsbandet mot sele men det varade inte så länge, vi har tränat och tränat och tränat, och det kvittar hur goda köttbullar vi har med oss för att uppmuntra när han går fint för de struntar han i.
Allra värst är det när han får syn på fåglar.
Men men det är väl bara att bita ihop och träna vidare.
Ja, det är kanske så att ha en ung italienare :D
SvaraRaderaSkönt att veta att fler har det likadant!
Elton är väldigt duktig när han går under kommando eller man pratar och uppmuntrar honom, men det kan man ju inte göra hela vägen på en långrunda... Klicker är jag lite allergisk mot, dessutom svårt att hantera med två hundar, tyvärr. Då tycker jag rösten är bättre, då kan jag dessutom göra det tydligt vem det är jag pratar med ;)
Vi får väl kämpa på och hoppas att de lugnar ner sig när de passerat sådär tvåårsåldern ;)
Välkommen till trotsåldern ;)
SvaraRaderaGreta är också inne i en sån nu verkar det som, hon testar vårat tålamod hela tiden. Fast antar att det kan bero till stor del av att hon numera konkurrerar om uppmärksamheten med en 3-månaders bebis.
Tycker tyvärr han alltid varit sådan... ;) Däremot dundrade han in i spökåldern igår. Skällde på allt och levde rövare.
SvaraRadera