Det är så fantastiskt att se Elton växa och hur hans personlighet formas för varje dag som går. Ska han bli lik Ville eller kommer han gå sin egen väg?
Jag har helt enkelt två mattiga hundar som ändå är så olika till sitt sätt och personlighet.
Ville har alltid, sedan dag ett varit mattes hund. Bara mattes hund. Han gillar andra, en del mer än andra ;) Men ingen är som matte. Går matte är han evigt olycklig, även om han har andra där. Han kan ligga vid ytterdörren en hel dag och bara vänta. När han var liten hundbebis följde han mig överallt, till och med in i duschen.
Samtidigt är han självständig och ligger gärna i sin korg och sover - på dagen. På natten är det mattes axel det enda som duger. Med nosen bakom nacken.
Elton, å andra sidan har aldrig varit sådär låst vid mig. Han gillar nya människor och vill gärna pussas med dem. Men händer det något, han blir rädd eller det gör ont - då är han som ett skott till matte. Hemma finns det bara en plats att ligga och trycka på - hos matte. Sova gör man bäst längs mattes mage, under täcket i den go'a värmen.
Det är verkligen så kul att se hur de utvecklas och vilka små egenheter de har - var och en!

Ååå så härligt att höra om dina små individer :) Här hemma går vi sakta mot "ljusare" tider. Nu är äntligen allt skrot i benet borttaget och dom sista stygnen tagna, så vi har nu endast 2 veckor kvar av koppeltvång, sen får han äntligen vara en vanlig hund igen :)
SvaraRaderaHur går det med Villes magproblem? Hur funkar det med VoH?
Å vad härligt! Tänk vad han ska springa så ;) Synd bara att det går mot mindre italienarvänligt väder...
SvaraRaderaIdag är Ville inne på andra dagen med bara VoH-mat, innan har vi blandat ut med i/d på burk. Han verkar ganska pigg, men det är svårt att se ibland - han blir ganska låg och tjurig av detta vädret. Inget kul alls tycker han. det enda negativa jag kan se är att det är så små portioner han ska ha av VoH, han verkar inte direkt bli mätt.
Vi hoppas iaf att kunna fasa ut medicinen under denna veckan eller nästa!
Anna, åh va de låter härliga alltså! Och åh vad jag längtar tills Lilja får en bästis här hemma, förutom sin mamma då alltså :)
SvaraRaderaMamma är alltid bäst ;) Jo, men visst är de mycket jobb också - de har ju inte bara bra sidor... Tyvärr :D
SvaraRadera