Har funderat en del kring det här med smärtstillande. Det är ju verkligen toppen att det finns läkemedel med funktionen att lindra vår smärta, men ibland känns det som att det går för långt. Vi knaprar piller som om det vore godis ur en tablettask. Lite huvudvärk - ta en alvedon! Ont i ryggen - testa ipren! Bakis - Ta två av varje!
Borde vi inte reflektera lite mer över vad det är vi faktiskt stoppar i oss? Jag är ganska övertygad o att rimadylen Ville fick har haft någon slags inverkan på hans tillstånd. Fram tills den dagen vi åkte in akut till veterinären med gaskolik och därifrån med kronisk inflammation i magsäcken, har Ville aldrig ens varit dålig i magen. Han var en glad hund med tonsillit som besvärade honom mycket - och hade gjort under en längre tid. Något som fem antibiotikakurer inte kunde hjälpa honom med. Två dagar innan Ville blev akut dålig fick han rimadyl utskrivet för att testa i 10 dagar mot tonsilliten, trots att jag bad om att de skulle operera honom istället. Så, för mig kan det otroligt osannolikt att han samtidigt som han fick denna medicinen, helt oberoende, utvecklade en foderallergi (enligt veterinärens linje) och sedan pang bom blev jättedålig. Nej, det verkar ganska otroligt. Att Ville kanske fått de problem han nu har på grund av något vi stoppat i honom känns hemskt. Att veta att det kanske kunde undvikits.
Med de erfarenheter jag har idag skulle jag varit betydligt mycket mer restriktiv med vad jag medicinerade mina hundar med. Och det kommer jag också vara i framtiden. Ville kommer antagligen inte att få alla de tabletter med metadon som han fick utskrivet efter operationen. Varje dag börjar vi med kissrunda och mat, sedan utvärderar vi hans tillstånd och först därefter får han smärtstillande. Tyvärr är det svårt med djur, små barn och andra som inte själva kan uttrycka hur de mår. Man kan aldrig riktigt veta hur ont de faktiskt har. En del hundar är väldigt smärttåliga, andra inte - man måste känna sitt husdjur väldigt väl för att kunna göra den bedömningen. Men jag kommer aldrig att bara ge sådana tabletter på ren rutin. Bara för att veterinären skriver ut för sex dagar finns det inte som säger att de kommer vara i behov av dem i sex dagar. Som djurägare och människor måste vi tänka själva, fundera och utvärdera våra alternativ. Verkar det vara logiskt? Inte? Då kanske det är dags att ifrågastätta.
Hedan efter kommer jag att ifrågasätta. Och ifrågasätta. Och ifrågasätta. Jag kommer vara den jobbigaste jäveln de någonsin har haft att göra med på veterinärstationen, distriktsmottagningen och överallt annanstans också.
Gör så ni också. Det är hög tid att vi börja tänka själva!
Hej. Ja tyvärr kan man nog inte lita på att man får all nödvändig info av veterinärerna, det är klokt att vara ifrågasättande, göra lite egna efterforskningar, läsa Fass osv när man fått något utskrivet till sitt djur. Verkligen tråkigt om det är Rimadylen som pajat Villes mage. 5 antibiotikakurer efter varandra är inte så roligt för magen heller...
SvaraRaderaNär vi i samband med första benbrottet bad om något lugnande till Hugo så fick vi Nozinan utskrivet. Efter ett tag hjälpte det inte längre, så vi fick rådet att öka dosen. Vid ett åb någon månad senare fick vi träffa en veterinär som frågade hur länge vi gett medicinen, och när vi svarade en månad, ja då sa han att efter ca en vecka gör det oftast ingen nytta längre, det är bara en belastning för kroppen! Gissa om vi blev förbannade över att vi inte fått den infon tidigare! Vem vet hur länge vi hade tryckt i honom skiten om vi inte hade läst Fass och diverse trådar på hundforum på nätet, och kopplat ihop att tex hjärtklappningen hade ett samband med Nozinanen...
Hur som helst, hoppas Ville blir frisk snart. Hugo är på bättringsvägen. 2012 ska bli ett FRISKT år, fullt av lycka o glädje! :) Kram från oss!
Men usch! Det är precis det jag menar, är det ingen som reflekterar över vad de skriver ut och hur?! Stackars lille Hugo, otäckt med hjärtklappning.
SvaraRaderaJa, det känns som att Rimadylen har haft någon inverkan på Ville. För många sammanträffanden för att de ska vara helt oberoende av varandra! Nu blev det dessutom en antibiotikakur till. Redan idag verkar han ha blivit piggare. Metadonet tänker jag testa att fasa ut nu. Tror att det är nyttigt att känns lite smärta så man inte överbelastar och känner sina begränsningar.
Ja, nu blickar vi mot 2012! Det kan bara bli bättre :D Kram på er! Och så härligt att Hugo snart är återställd!!